Vår tro och bekännelse

1] Våra kyrkor lära endräktigt, att Niceamötets beslut om gudomsväsendets enhet och de tre personerna är sant och att det oryggligt skall tros: 2] nämligen att det finns ett enda gudomligt väsende , som både kallas och är Gud, evig, osynlig, odelbar, av omätlig makt, vishet och godhet, skaparen och uppehållaren av allting, både synligt och osynligt. 3] Likväl finnas tre personer med samma väsende och samma makt, som av evighet äro till jämte varandra, Fadern, Sonen och den helige Ande. 4] De använda här ordet person i samma betydelse, som det har hos kyrkans gamla författare i detta sammanhang ; det betecknar något, som icke är en del eller en egenskap hos något annat, utan existerar självständigt.

5] De fördöma alla kätterier, som uppkommit i denna punkt, såsom manikéerna, vilka antogo två urprinciper i tillvaron, en god och en ond; likaså valentianerna, arianerna, eunomianerna, muhammedanerna och alla andra dylika. 6] De fördöma även samosatenerna, gamla och nya, som förfäkta, att det endast finnes en person, och därför om Ordet och den helige Ande illfundigt och hädiskt säga, att de icke äro särskilda personer, utan att Ordet blott betyder av stämman frambragt ord och Anden endast är en skapad rörelse hos tingen.

Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare.

Vi tror ock på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre, vilken är avlad av den helige Ande, född av jungfru Maria, pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.

Vi tror ock på den helige Ande, en helig, allmännelig kyrka, de heligas samfund, syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv.

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;

och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfru Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände

och på den Helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.

1] Var och en, som vill bli salig, måste först av allt ha den allmänneliga kristna tron.
2] Men den, som inte bevarar den oförändrad och oförfalskad, går med säkerhet evigt förlorad.
3] Men detta är den allmänneliga kristna tron, att vi dyrkar en enda Gud i tre personer och tre personer i en enda gudom,
4] i det att vi varken sammanblandar personerna eller söndrar det gudomliga väsendet.
5] En är nämligen Faderns person, en annan Sonens och åter en annan den Helige Andes.
6] Men Faderns och Sonens och den Helige Andes gudom är en enda, lika i ära och lika i evigt majestät.
7] Sådan Fadern är, sådan är Sonen och sådan även den Helige Ande.
8] Oskapad är Fadern, oskapad Sonen och oskapad den Helige Ande.
9] Omätlig är Fadern, omätlig Sonen och omätlig den helige Ande.
10] Evig är Fadern, evig är Sonen och evig den helige Ande,
11] och likväl inte tre eviga, utan en enda evig,
12] såsom inte heller tre oskapade eller tre omätliga, utan en enda oskapad och en enda omätlig.
13] Sammalunda är Fadern allsmäktig, Sonen allsmäktig och den Helige Ande allsmäktig,
14] och likväl inte tre allsmäktiga, utan en enda allsmäktig.
15] Så är Fadern Gud, Sonen Gud och den Helige Ande Gud,
16] och likväl inte tre Gudar, utan en enda Gud.
17] Så är Fadern Herre, Sonen Herre och den Helige Ande Herre,
18] och likväl inte tre Herrar, utan en enda Herre.
19] Ty såsom vi av den kristna sanningen nödgas att bekänna varje person för sig både såsom Gud och Herre, så förhindras vi av den allmänneliga kristna tron att nämna tre Gudar eller Herrar.
20] Fadern är av ingen gjord eller skapad eller född.
21] Sonen är av Fadern allena – inte gjord eller skapad – utan född.
22] Den Helige Ande är av Fadern och Sonen – inte gjord eller skapad eller född – utan utgående.
23] Därför är det en enda Fader, inte tre Fäder, en enda Son, inte tre Söner och en enda Helig Ande, inte tre Heliga Andar.
24] Och bland dessa tre personer är ingen den förste eller den siste, ingen den störste eller den minste,
25] utan alla tre personerna är sinsemellan lika eviga och lika stora, så att i allt, såsom ovan sagts, de tre personerna bör dyrkas i en enda gudom och den enda gudomen i de tre personerna.
26] Den, som vill bli salig, han skall tänka så om de tre personerna i gudomen.
27] Men det är för den eviga saligheten nödvändigt att även fast tro, att vår Herre Jesus Kristus har blivit kött.
28] Så är det en rätt tro att vi tror och bekänner, att vår Herre Jesus Kristus, Guds Son, är i lika mån Gud och människa.
29] Gud är han såsom född av Faderns väsende före all tid, och människa är han såsom född av moderns väsen i tiden.
30] Helt och fullt Gud och helt och fullt människa med förnuftig själ och mänsklig kropp.
31] Jämlik Fadern efter den gudomliga naturen, ringare än Fadern efter den mänskliga naturen.
32] Och fastän han är Gud och människa, är han likväl inte två, utan en enda Kristus.
33] Men en enda är han, inte så att den gudomliga naturen förvandlats till mänsklig, utan så att den mänskliga naturen antagits av Gud.
34] En enda är han, inte så att naturerna sammanblandats, utan så att personen bildar enheten.
35] Ty liksom den förnuftiga själen och kroppen bildar en enda människa, så utgör Gud och människa en enda Kristus,
36] vilken har lidit för vår frälsnings skull, nedstigit till dödsriket, uppstått från de döda,
37] uppstigit till himlarna, sitter på Faderns högra sida och skall därifrån komma igen till att döma levande och döda.
38] Vid hans tillkommelse har alla människor att uppstå med sina kroppar, och de skall avlägga räkenskap för sina gärningar:
39] Och de som gjort gott skall ingå i det eviga livet och de som gjort ont i den eviga elden.
40] Detta är den allmänneliga kristna tron; den som inte troget och fast tror den, kan inte bli salig.

1] Vidare lära de, att Ordet, det vill säga Guds Son, antagit mänsklig natur i den saliga jungfrun Marias liv, 2] så att de två naturerna, den gudomliga och den mänskliga, oupplösligt förenade i personens enhet, äro en enda Kristus, sann Gud och sann människa, född av jungfru Maria, verkligen pinad, korsfäst, död och begraven, 3] för att han skulle försona Fadern med oss och vara ett offer icke allenast för arvskulden, utan även för alla människornas verksynder. 4] Han nedsteg *ock* ¹ till dödsriket och uppstod i sanning på tredje dagen, uppsteg därefter till himmelen för att sitta på Faderns högra sida och regera i evighet och råda över alla skapade varelser, helga dem, som tro på honom, 5] i det att han sänder den helige Ande i deras hjärtan, vilken skall leda, trösta och levandegöra dem samt försvara dem mot djävulen och mot syndens makt. 6] Denne Kristus skall ock i uppenbar måtto igenkomma till att döma levande och döda, o.s.v. enligt den apostoliska trosbekännelsen.

1] Vidare lära de, att Kristus skall återkomma på yttersta dagen för att hålla dom, 2] och han skall uppväcka alla döda; de fromma och utvalda skall han giva evigt liv och evärdlig glädje, 3] men de ogudaktiga människorna och djävlarna skall han fördöma till att pinas utan återvändo.

4] De fördöma vederdöparna, som anse, att de fördömda människornas och djävlarnas straff en gång skall få sitt slut.

5] De fördöma även andra, som nu utsprida judiska läror, att de fromma före uppståndelsen skola få herraväldet i världen, sedan de ogudaktiga allestädes nedslagits.

1] Vidare lära de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium *rent* ² förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. 2] Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. 3] Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika.

4] Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc

1] Om dopet lära de, att det är nödvändigt till saligheten och att 2] Guds nåd tillbjudes genom dopet samt att barnen böra döpas, för att de genom dopet får frambäras till Gud och så upptagas i hans nåd.

3] De fördöma vederdöparna, som *bestrida, att barnen bli frälsta genom dopet.

1] Om Herrens nattvard lära de, att Kristi lekamen och blod i nattvarden äro verkligen tillstädes och utdelas åt dem, som undfå sakramentet. 2] De ogilla dem, som lära annorlunda.

1] Vidare lära de, att efter Adams fall alla människor, som fötts på naturligt sätt, födas med synd, det vill säga utan fruktan för Gud, utan förtröstan på Gud samt med ond begärelse, 2] och att denna sjukdom eller arvsynd verkligen är synd, som medför fördömelse och bringar evig död även nu, åt dem, som icke födas på nytt genom dopet och den helige Ande. 3] De fördöma pelagianerna och andra, som förneka, att arvsynden är synd, och för att förringa den ära, som tillkommer Kristi förtjänst och hans välgärningar, påstå, att människan genom förnuftets egna krafter kan rättfärdiggöras inför Gud.

1] Vidare lära de, att människorna icke kunna rättfärdiggöras inför Gud genom egna krafter, egen förtjänst eller egna gärningar, utan att de rättfärdiggöras utan förskyllan för Kristi skull genom tron, 2] när de tro, att de upptagas i nåden och att synderna förlåtas för Kristi skull, vilken genom sin död åstadkommit tillfyllestgörelse för våra synder. 3] Denna tro tillräknar Gud som rättfärdighet inför honom, Rom. 3 o. 4.

1] För att vi skola få denna tro, har evangelieförkunnelsens och sakramentsförvaltningens ämbete inrättats. Ty genom Ordet och sakramenten såsom genom medel skänkes den helige Ande, 2] vilken hos dem, som höra evangelium, 3] frambringar tron, var och när det behagar Gud. Det vill säga, att det icke är för vår förtjänsts skull, utan för Kristi skull som Gud rättfärdiggör dem, som tro, att de för Kristi skull upptagas i nåden. *Gal. 3: För att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.*

4] De fördöma vederdöparna och andra, som mena, att den helige Ande kommer till människorna utan det utvärtes ordets förmedling genom deras egna förberedelser och gärningar.